GLOW håller koll på…Eric Gadd
Av Kristin Henriksson
Fakta
Namn: Eric Gadd.
Ålder: 42 år.
Yrke: Musiker.
Aktuell: Med sitt nya album Stockholm står kvar, men jag ligger.
Eric Gadd har redan en lång och framgångsrik karriär som musiker bakom sig. Han har vunnit flera Grammisar och albumet On Display (1993) blev det första av tre albumettor i rad på den svenska försäljningslistan. På sin nya skiva har Gadd försökt hitta tillbaka till det jävlar anamma som fanns på de tidiga alstren. Han har försökt släppa de egna kraven på perfektionism och kortat ner arbetstiden i studion, och kanske är cirkeln sluten nu. Detta är Eric Gadds första album på svenska sedan 1989 (Himlen ser på).
Varför svenska igen efter så många år på engelska?
Jag sa ju att jag aldrig skulle sjunga på svenska igen. Men både fans och skivbolag har varit på mig och så fick jag ett beställningsjobb till Djungelboken från Stockholms Stadsteater. Då blev jag plötsligt tvungen att leverera på svenska och det blev både bra och kul. Jag tror kanske att jag varit rädd innan för att inte kunna göra det bra.
Du har redan nått en enorm framgång. Hur viktigt är det för dig att göra ett nytt album?
Det är livsavgörande för mig. Jag drivs av jakten på den fulländade skivan och jag vill göra ett album som står sig mot mina idolers, som Marvin Gayes What’s going on. Det är både en lycka och en förbannelse eftersom det antagligen är omöjligt. Jag kommer aldrig att uppleva mina egna skivor på det sättet.
Vilka känslor är det som kommer fram i processen?
Ibland är jag lycklig när jag känner att jag har fått till någonting bra men jag pendlar verkligen mellan förtvivlan och eufori. När det närmar sig skivsläpp kommer känslan som jag till och med satt ett namn på: releasepaniken. Förut var jag inte medveten om varför jag blev vresig och omöjlig under den perioden men nu har jag fått mer distans.
Var kommer paniken ifrån?
Det handlar om att jag vill kunna överraska mig själv och jag är alltid livrädd att jag inte ska lyckas med det. Jag vill såklart också att andra ska ha glädje av min musik. Det är läskigt att det man skapat ska visas upp och bedömas.
Vilken är den värsta recensionen du har fått?
Det har funnits flera, men mest i början av min karriär där det var tydligt att man retade sig rejält på min ungdomliga kaxighet. Jag har sparat dem för i retrospektiv är de ganska roliga att läsa. Jag minns särskilt en överskift som löd ”Vem tror han att han är?”.
Vilken låt på skivan betyder mest för dig och varför?
Stockholm står kvar, den är lite nostalgisk och beskriver en tid som var viktig för mig, när jag gick på gymnasiet, Östa real. Jag hade mina pojkdrömmar om att jag skulle lämna ett avtryck på världen. Jag minns att jag sprayade mitt namn på Karlavägen och ville liksom välta staden. Men trots att jag ju fick uppmärksamhet så stod staden kvar där orubbad.